Flickornas Laban

Jag är fjorton år o dökär i en kille som kallas Flickornas Laban.
Liksom lite status att få vara nära honom, i hans gäng eller ännu bättre, vara hans flickvän.

Många tjejer har fått vara hans men inte jag.
Jag gör allt för han ska se mej, gilla mej.
Jag till o med köper en skateboard av alla saker för att han ska se mej.
Jag som inte alls gillar sånt o hur mycket jag än tränar får jag inte balans att stå på brädhelvetet.
Men vad gör man inte för att bli sedd, gillad, accepterad.

Tänker jag nog är lite cool om jag som enda tjej kan åka "Ner, ner, ner, nedför backen ner".
Jag är sämst men det struntar jag i, jag står mest stilla med brädan lite ballt under armen eller på sin höjd har jag foten på den.
Jag tränar på hemmaplan men vad hjälper det, jag är verkligen ingen hjul-under-fötterna-person.

Flickornas Laban ser bara tjejerna med stora bröst, runda höfter o långt blont hår.
Flickornas Laban tar vad han vill ha.
Flickornas Laban är snygg o vältränad.
Han har charmigt ostyriga lockar i sitt solblekta lite långa hår o han är omåttligt populär bland oss tjejer.
Flickornas Laban har en röd/orange Ford Mustang o alla vi tjejer vill sitta där bredvid honom i passagerarsätet.

Plötsligt så händer det... jag sitter där i hans bil som sakta svänger in på uppfarten till hans hus.
Vi går ner till källaren där hans rum finns.
Jag är lite nervös.

Det är sen natt,  jag klär blygt av mej i mörkret o lägger mej i hans säng.
Han kysser mej inte men klämmer lite på min mycket outvecklade kropp.
Han frågar inte om lov för han vet ju att jag vill, jag vill inget hellre !

Några få minuter senare är det hela över o han somnar snabbt.
Jag ligger länge vaken o är liksom mallig.
Jag ler för mej själv o tänker,  -Nu är jag en av hans tjejer, vilken lycka.

Dagen efter är allt som vanligt... han ser mej inte!

Den förbannade skateboard´en åker i soporna.