Det ringer på dörren just när jag mår som sämst.
Jag tvekar att öppna men torkar snabbt tårarna innan jag öppnar.
Du sträcker fram rosorna du dolt bakom ryggen o ger mej en sån där underbar varm, trygg kram.
Du har inte en aning om hur mycket jag uppskattar att du kommer o bara är hos mej.
Vi pratar länge o plötsligt skrattar jag igen.
Tack för att du finns, älskar dej min vän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar