Vi fem

Vi springer o springer, zigzagar mellan koblajorna i hagen, ibland får vi stanna upp o vänta på Irene, hon är minst i gänget, 4 år o så söt o ständigt med tummen i munnen.
Vi fem håller ihop i vått o torrt, vi är sommarbästisar.

Vi bygger kojor, cyklar på berget, letar smultron, hoppar i hö, badar, leker med kalvarna o låter dom snutta på våra händer.
Vi gungar, har en hel uppsjö med bilar i sandhögen, äter nybakade bullar o dricker tant Signes hemgjorda saft sittandes ute i trädgårdsmöblerna, vi smyger på de vuxna o ibland får vi ta ut Vallas o rida.
Vi är barn o det är sommar, vi har det så bra, just så där som på barns vis, som barnen i Bullerbyn.

Vi fortsätter att springa tills vi äntligen är framme nere vid bäcken, där är så spännande med träd, stenar, pinnar o vatten.
Vi bygger fördämningar, blöter ner oss, leker o glömmer tiden.
Vi har det skoj tills Irene ramlar o slår sej på de hala stenarna o vi tar med henne hem.
På vägen över kohagen tar vi av oss skorna o låter tårna leka i koblajorna, vi vet att vi inte får men det struntar vi i.
Vi stampar så det skvätter, skrattar o letar otrampade bajshögar.

Dagarna går fort när man är barn o har det så där underbart bra som bara barn kan ha, bekymmersfritt med lek o lyckliga dagar.
Sommaren tar slut alldeles för fort o jag åker hem till mamma i Stockholm, men snart är det sommar igen o jag återvänder till mina vänner.

Tänk så bra vi hade det vi fem.