måndag 11 april 2011

Jenny

Idag är det 18 år sedan jag bar min första dotter Jenny in i Korsberga kyrka till dop.
Den där lefterlängtade lilla tjejen, så go, full av liv, sova vad är det ?

Alltid på gott humör o spark i benen, speciellt då hon lyckades tjata till sej ett vaniljrån... kaka, kaka, kaka !

Jenny var planerad o jag kunde knappt vänta de 9 månaderna tills hon skulle kika fram.
En mycket jobbig förlossning senare var hon här, sån´a vackra små ögon.
En perfekt liten näsa, en mun som skrek i högan sky.

Första barnet, hur bortskämd kan man bli ?
Oj så jag sprang för henne, ja precis så som det kanske alltid är med just första barnet.
Hon fick allt hon pekade på, nästan vad det än var.
Kaka, leksaker ja det mesta.

Då hon var 6 år fick hon en lillasyster o gissa om det blev krockar.
Jenny testade mej verkligen under lillasysters första år.
-Du älskar inte mej, du är alltid med den där äckliga bebisen.
-Jag vill ha pannkaka nuuuuuu !
Hur lätt är det att tillgodose en 6-årings alla önskningar då man ammar en bebis ?

Minns en gång då jag stekte pannkakor o ammade SAMTIDIGT !
Ena foten på ungsluckans handtag o bebisen vid bröstet stekte jag pannkakor, helt galet !

Jenny blev ett krävande barn o vems fel var det ?

Jenny var ofta sjuk då hon var liten, jättejobbigt för mej o hennes pappa men värst för henne så klart.
Öroninflammationerna haglade o vi sov inte en enda hel natt på många år, men men så är det ju att vara småbarnsföräldrar, bara att gilla läget.

Jenny var ett aktivt barn, alltid något på gång men åxå med många rädslor.
Sand o gräs, vatten o djur.. allt var hon rädd för.
Jag formligen skakade bort henne från mitt ben då hon var 4 år, dax att ta egna steg gumman.

Nu är hon en ständigt på språng vacker ung kvinna, 18 år o på väg in i vuxenlivet.
En otroligt bestämd tjej, målinriktad o med många tankar om framtiden, så klart.
Med åren har det svängt mycket om vad hon vill göra som vuxen, allt från elitryttare, tandläkare till psykolog.
Jag är helt säker på att hon kommer få en rak väg in i karriären, stark som hon är.

Jenny tränar med idog energi, för mycket tycker jag ibland.
Friskis, gym, powerwalks, jogging, spinning... ja jag undrar vad det blir här näst.
Tidigare var det truppgymnastik o ridningen som tog all hennes tid, hon var jätteduktig o även där med bestämda mål.
Nu har hon lagt gympadräkt o ridskor på hyllan men alltid något på G.

Jenny är en känslig tjej, flera jobbiga händelser har ju satt sina spår i henne o det gör ont i mej att ibland se henne ledsen.
Kan inte göra annat än att visa jag finns där för henne i alla lägen, ge henne kärlek när hon som mest o minst behöver, bara vara tillgänglig som mamma.

Ja, 18 år... tänk va... den där lilla skrutten...
Det där lilla fröet som växte i mej o som gett mej så många glada lyckliga stunder.

Kan knappt vänta på att se henne utvecklas, få jobb, en kärlek o kanske barn.

Älskar dej Jenny.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar