Drömmen

Det ringer på dörren, jag går o öppnar.
Utanför min tröskel står en liten dam, helt anspråkslös, mycket liten o med kolsvarta, likgiltiga, liksom döda ögon.
I kroppsformen liknar hon min mormor, liten, mycket kort o smal, men det är inte hon... tror jag.

Damen sträcker fram ett blompaket som överensstämmer med hennes storlek, mycket litet.
Blompaketet är inslaget i vitt papper med texten, Interflora.

Jag tackar damen o stänger min dörr, kikar efter damen dörrens öga o ser henne gå.
Jag tar med blompaketet in men lägger det i högen av många oöppnade likadana paket.
Mitt kök svämmar över.
Diskbänken är full o lika så golvet.
Jag funderar på att öppna paketen o sätta blommorna i vaser men hinner inte innan det åter igen ringer på dörren.
Där står samma dam igen, hon med de kolsvarta döda ögonen.
Hon sträcker fram blompaketet som förut o jag försöker fråga henne om blompaketen men hon pinnar iväg fort så jag har inte en chans att få ett svar.

Nu slänger jag in paketet bland de andra oöppnade i köket.
Jag går in i ett annat rum o tänker att nu är det nog slut med pling på dörren o blommor men hinner knappt tänka tanken för än det åter igen ringer på dörren.

Så mycket blommor som går till spillo.....
Jag funderar om det verkligen är blommor i paketen men de har ju faktiskt blomsterbutikens tryckta namn på pappret.
Varför alla dessa blommor ?

Det ringer på dörren, jag öppnar... blompaket.
Det ringer på dörren, jag öppnar... blompaket.
Det ringer på dörren, jag öppnar... blompaket.

Samma dam med de döda, kolsvarta, likgiltiga ögonen.

Så här håller det på i oändlighet i mina drömmar.
Vad det har för betydelse om än någon, vet jag inte.

Förmodligen kommer även nästa natt gå i samma tecken... damen med de döda uttryckslösa ögonen  förföljer mej.