Älsklingsjeans

Dom är 12 år gamla o fortfarande bär jag dom o hemma nästan jämt just nu.
Fulla med lappar, mjukt slitna, blekta av sol o tvättmedel o bara sååå sköna.

Jenasen har hängt med mej på resor både i Sverige o utomlands o alltid har dom varit mej trogen.
Som en kär gammal vän, en trogen vän i ur o skur.

Jag köpte dom strax efter jag fött min yngsta dotter, var ju lite smårund efter graviditeten o då passade dom perfekt.
Då bebisfläsket var väck var dom lite stora, stela o smått obekväma o efter ett tag blev dom lagda på hyllan.

En dag sökte jag efter byxor att ha då jag påtade i trädgården å då hittade jag jeansen.
Det var skönt att inte behöva bry mej om ifall de blev skitiga eller inte, använde dom ändå aldrig till vardags.
Många timmar i trädgården med slitningar o hål fick dom senare åter igen hamna på översta hyllan.

För något år sedan blev dom framplockade igen o jag struntade i hål o revor.
Bar dom jämt till stallet trots att min hud tittade fram i hålen men sen blev det typ bara hål o inget att bära utomhus.

Nu är dom riktigt mjukt slitna o halvt säckiga men precis så där underbart sköna, jag bryr mej inte värst mycket om att dom nog egentligen inte alls sitter bra.

Jenasen har jag burit på fest, till vardags, i stan o på landet, på flygresor o ja, faktiskt har jag åxå badat med dom på.
Ibland har jag burit fin blus o vackra skor till dom men oftast platta enkla sandaler o enkelt linne.
Just nu bär jag dom uppvikta tillsammans med mina träskor i ljusrosa mocka.

Jag har ett par exakt lika dana till i samma modell o storlek, dom har åxå samma sköna patina o lappar, fast dom är numer kortbyxor.

Dax att sätta mej vid symaskinen för att lappa igen för aldrig släpper jag dom, mina älskade Levi´s 558.