En god gärning

Dax att gå till stallet o jag packar ner smörgåsar o kaffe i ryggsäcken, som alltid.

Jag går samma väg varje dag genom skogen, en lagom promenad över bäcken o ner över åkrarna.
Nästan framme står en riktigt stor, hög, gammal spretig gran vid skogskanten, en hundraårig minst, gissar jag.

En hel vecka hör jag yngkliga pip från området nära trädet o undrar lite över vad det kan vara men varje dag går jag förbi.

Det är tyst vid trädet en dag o även om jag faktiskt undrar vad det kunde ha varit som lät så går jag inte närmare trädet för att undersöka saken, nu har det slutat pipa.

Nästa dag ser jag en katt oroligt spring runt nära trädet o nu måste jag ju bara undersöka saken närmare.

Jag går nära o ser katten sitta vid trädets rot o jag tittar runt men ser inget på marken.
Plötsligt hör jag svaga jamanden från trädkronan o långt, långt där uppe ser jag tre små kattungar sitta o kika ner.
Jag försöker klättra upp men de nedersta grenarna är på tok för högt upp för att jag ska nå. Jag går ner till stallet o hämtar en stege.
Funderar en stund på hur jag ska få ner kattungarna.. inte lätt att hålla en kattunge i famnen o samtidigt kryssa mellan vassa, täta grenar.
Aha, jag har ju ryggsäcken, jag tömmer den på medhavt fika, lutar stegen mot trädet, en aning vingligt men det får funka.

Besvärligt som attan att klättra upp, känner hur de vassa grenarna river på armar o ben men jag fortsätter.
Kattungarna är rädda men sitter kvar, dom undrar nog vad jag gör där.
Jag tittar ner o ser att jag är riktigt högt upp, hua.

Tar den första lilla kattungen runt magen, den är läskigt smal o liten, stoppar ner den i ryggsäcken o fortsätter klättra uppåt.
Finner kattunge nummer två som är totalt utmattad, stoppar ner den åxå i ryggsäcken o upptäcker då att jag inte får plats med fler... hm, klättrar ner igen o släpper ut kattungarna till sin mamma.
Upp igen i trädet o finner den sista lilla pipande ungen långt, långt upp i trädet...

Det är riktigt besvärligt att klättra upp men ner är värre. Slutligen är jag nere på marken igen o den sista  kattungen kastar sej fram till sin mamma o  kattmamman liksom blinkar o ler mot mej.

Efteråt känner jag mej glad att jag förmodligen räddat livet på de tre små.

En god gärning o det känns bra i hela kroppen.